elena-shumilova-garcon-et-saint-bernard-dans-la-neige

Min fina Buddha somnade in på luciadagen. Det känns ofattbart. Bara 5 år gammal.

Vi hade varit ute på morgonrundan runt sjön och när väl var hemma gick han och lade sig för att vila. Alla de andra likaså. Jag satte mig och för att fortsatta med årsredovisningen. Några timmar gick. Allt var lugnt. Så kom sopbilen och som vanligt rusade de andra fram till grinden för att hälsa. Men inte Buddha. Så jag gick för att kolla till honom där han, som vanligt, låg på den platsbyggda soffan på glasverandan.

Där låg han helt stilla, som om han sov, med huvudet på kudden. Jag tittade på bröstkorgen och såg att den inte rörde sig. Stilla lade jag min hand på hans huvud. Det kändes som om jag inte kunde få luft och för en stund kändes det som om även mitt hjärta stannade. Hur kunde detta hända? Vad hade jag missat? Tusen tankar rusade genom huvudet…

Är det kanske så här det skall ske!? Efter en skön runda, ett sista plums i sjön, en god frukost och så lugnt och tryggt bara somna in. Kanske. Om man förtjänar det. Och ingen förtjänade det mer än han. Så jag väljer att se det så.

Och jag vet, min underbara, beskyddande vän, att du för alltid kommer att finnas vid min sida och jag skall för alltid bära ditt hjärta i mina händer…

d9627f81bd7b9517bb3e215ef9197a35

Tills vi ses igen…

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: