Dagar som igår blir dagar där tankar och känslor knyts samman i ett trassel av trådar som är omöjliga att reda ut. Det är bara att kapitulera, stänga av tankarna och låta känslorna göra sitt.

För mig bygger känslan av ensamhet på existentiella funderingar och på en känsla av utanförskap där frågor om varför vägrar släppa taget. Den handlar således aldrig om avsaknaden av andra människor eller längtan efter någon slags tillhörighet eller gemenskap. Om man bara kunde förstå att ensamheten visar sig i olika skepnader för olika människor. Jag önskar verkligen att de som tror sig veta något om normen ensamhet kunde sluta prata om oss som flockdjur. Bunta inte ihop alla i samma hjord.

Men det där med att vara och tänka annorlunda är knappast något som plötsligt slår mig dagar som den igår. Det är som det är. Det har blivit lika självklart för mig som att andas. Att jag tycker att människor är konstiga är ingen överraskning för den som känner mig. Men jag är skyldig mig själv att inventera de dagar då det känns tungt att leva helt enkelt för att försöka förstå. Så efter ett tag står det klart för mig vad som hade påverkat mig så starkt den här gången.

Den årliga älgjakten pågår för fullt och igår passerade jag grannens gård. Gårdsplanen var fylld med bilar och män iklädda orange kläder och gevär. Mitt på gårdsplan ligger skogens konung på rygg. Flådd och med avhugget huvud. Ett extremt ovärdigt slut på ett storslaget liv. Det såg groteskt ut och jag undvek att titta medan jag försökte sicksacka mig igenom klungan av bilar och män. Väl igenom hade jag svårt att andas och det kändes som om mitt hjärta skulle stanna. I min värld kändes det lika surrealistiskt som om det hade legat en flådd människa på gårdsplanen.

För, än en gång, hjälp mig förstå! Vad ger dem rätten? Vem ger dem rätten att döda en annan levande varelse? Skjutglada män som leker Gud och gömmer sina lustar och sin hobby bakom undanflykter om viltvård och som nu likt hyenor står och väntar på sin bit av bytet.

Jag vet att jag aldrig kommer att förstå men jag kanske måste vänja mig om jag skall bo kvar här ute?! För som de brukar säga…vad gör du här om det är ett problem för dig? Tro inte att du kan flytta ut hit och pinka revir!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: