Det har varit tyst ett tag. Jag vet. Inte för att livet har varit innehållslöst. Tvärtom. Det har hänt mycket! Skilsmässa och nytt hus är bara början.
För den som inte läst det i kvällspressen så har min kände man och jag, hans okända hustru, nu äntligen fått till vår skilsmässa. Äntligen säger jag enbart för att processen har varit lång. Ingen av oss tänkte väl att det skulle bli så här när vi gifte oss för 20 år sedan. Life moves in mysterious ways! That´s for sure. Men allt känns bra och vi kanske till och med står varandra närmre nu än någonsin innan. Han står med foten i många andra tankar om livet och jag är redo att ta nästa steg in i ett tryggt äldreliv. Starta den ”tredje fasen i livet” vilket känns både förvånande och spännande.
Betan är och har varit fantastiskt! Det är så mycket med detta ställe och denna plats som är magiskt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen…hade jag inte fått landa här så vet jag inte om jag hade överlevt. Av just den anledningen och av tacksamhet så kommer jag att behålla Betan. Till en början. Det får bli, vad det alltid varit menat som, ett sommarhus där jag och hundarna kan spendera sommaren och långhelger under året. Men det bofasta huset är ett 60-talshus som påminner mig om min uppväxt i Lerum och som har allt jag kan önska mig inför den tid som står framför mig.
Och med detta startar den bästa fas jag vet. Planerande och skapande av drömmar…
Livet på Betan... 