Jag växte upp i en konstnärsvärld. Pappa var reklamare. Han gick på Valand efter avslutade handelsstudier och jag antar att det var en perfekt grund för det yrkesvalet. Mamma var hemmafru, som de flesta var på den tiden, men hade mängder av textilstudier i bagaget. Samtliga av deras vänner var antingen konstnärer, keramiker, journalister eller musiker. Alla med otroligt färgstarka karaktärer som alla, utan undantag, präglat mina val i livet på något sätt.

Men den period som kanske gjort det mest är 60-talet. En period där nästan all konst som fanns runt mig var abstrakt och inte sällan monokrom. Ur detta springer, med en självklar tydlighet, min egen konst. För mig får en tavla, ett motiv, gärna vara ett färgstatement. I min värld balanserar en färg, eller flera i harmoni, så mycket bättre med en miljö än ett uppenbart, figurativt motiv.

Men än en gång…det som appellerar till mig lämnar någon annan oberörd…och vice versa…

Jag har hört sedan barnsben att konsten skall ta ett bestämt avstånd från det dekorativa. Men vad är då dekorativt? Blir det, per automatik, dekorativt för att man tänker på miljön före motivet?

 

 

No names…mått ca. 120 x 150 cm

 

Kontakt: susanna.thoren@telia.com / 0727-188100

%d bloggare gillar detta: