I retrospektiv kan jag se hur många beslut i mitt liv har tagits som en effekt av andras. Som om jag inte riktigt tagit en aktiv del i dem. Smickrad över erbjudanden som givits mig och utan att tänka igenom det hela nämnvärt har jag låtit livets tillfälligheter styra mina val. Tacksamt har jag sedan tagit emot och accepterat följderna. Men jag skall inte klaga. Jag har haft ett fantastiskt liv. Det hindrar mig emellertid inte från att fundera och ibland till och med ställa mig frågande inför hur jag tänkte. Om alls.

Hur som helst så utbildade jag mig till textilformgivare. Gick på textilhögskolan. Läste industriell design och produktion. Fortsatte på tillskärarakademin och konstfack. När jag slutade plugga fick jag några fina erbjudanden och började direkt jobba med de stora klädkedjorna, i Sverige, för att senare gå över till den stora möbeljätten.

Under de här tiden, i över tjugofem år, kom jag att arbeta och bo i många av världens stora städer. Min längtan till naturen till trots. Uppslukad av ambition stoppade jag varsamt min längtan under kudden och lät det hela löpa på genom att tänka – sen så. När jag blir gammal då skall jag… Jag som tidigt förlorat alla i min familj borde kanske ha funderat över att det där med att bli gammal inte på något sätt är en självklarhet.

Men det gick. Gud hade kanske en annan plan för mig och tusen tack för det. Så med den möjligheten och generositeten i bagaget hittade jag, efter alla år i storstan, Betan. Betan är gårdsnamnet på denna fantastisk plats på landet. Här lever jag nu och härifrån driver jag min verksamhet och min ateljé. I denna magiskt vackra mangårdsbyggnad har jag kunnat avsätta hela övre våningsplanet till ateljé och verkstad. Det finns med andra ord massor av plats att skapa och utanför fönstren breder den magiska naturen ut sig. Ängar och åkermarker, vackra stengärdsgårdar och fantastiskt vackra ek & björkdungar.

Det finns dessutom gott om plats för den kanske största anledningen till att jag ville flytta ut på landet. Alla djuren. Mina Leonberger-killar Buddha och Dante. Mina drakar som troget vaktar mig här ute i skogen. Min underbara Golden Retriever-tjej Vera och de två roligaste hundarna på jorden – Bassett-tjejerna Sigge och Sune. Och så katterna Piff och Mojo. Förra sommaren lät jag bygga ett hönshus och i vår kommer hönsen. Det finns dessutom tillräckligt med mark för några får eller getter. Vad finns det mer att önska!?

Här ute är visionerna och besluten mina. Ingen annans. Här kan jag leva så mycket ”off the grid” som jag önskar. Det är som en verklig dröm.

Det tog ett helt liv…men till slut hittade jag hem.

d1d5d3f9f0562ed9bcdf79b724118059