fårskalle…

Aq<

När pappa hade gått bort så fanns det bara besserwissrar kvar i familjen. Till en början föll jag in i samma beteende. Ett beteende jag med tiden lärde mig att förakta. Enormt. Det finns absolut inget gott eller ädelt i att ständigt tillrättavisa andra för att man tror sig veta bättre.

Detta mitt hat mot översitteri har med tiden gjort att jag avsiktligt förminskar mig själv. Trots att jag vet svaret så frågar jag. Trots att jag vet vad jag skall göra och det står klart att den jag frågar inte har någon direkt kunskap om ämnet så ber jag om deras råd. Det kan verka korkat och till och med falskt. Men det är ett effektivt filter mot de eventuella ”jag vet mer än du-tankar” som förirrar sig genom huvudet.

Effekten av detta förminskande av mig själv blir, however, att de som inte förstår tror att jag kan väldigt lite. Det skulle kunna vara förödande för den som måste vara duktig men för mig har det istället blivit en bra övning i självbehärskning. Idag skulle jag förakta mig själv om jag lät mig provoceras att säga att jag har minsann så och så många universitetsutbildningar i bla, bla, bla och jag har faktiskt suttit i ledningsgruppen där och där och så vidare. Det får helt enkelt inte hända!

Men jag jobbar fortfarande på att landa i det faktum att en del där jag bor verkar tro att jag inte kan något om hundar. Att jag inte har koll på dem. Trots att jag med säkerhet vet oerhört mycket mer om hundar än någon annan i grannskapet. Men det här är orsak och verkan. Och denna verkan har utan tvekan uppkommit av att jag, om jag sammanfattar alla situationer som uppstått, faktiskt har bett om ursäkt en gång för mycket för misstag som inte varit särskilt stora eller ens varit mina…

Frågan är. Har det varit värt det? I slutändan…absolut! För…

Det sätt varpå den du pratar med svarar. Den respons du får på din eventuella svaghet, verklig eller fingerad, säger allt du behöver veta…

_______________________________________________________________________________

Fotnot: Pudeln kärna i detta hundissue ligger i att vi har helt olika sätt att se på djur i stort, på hundägande och på vad som är ett bra hundliv…