tomt ark…

Det är märkligt men det är alltid de tomma ytorna jag går igång på. Kanske för att det är där resan ligger? Det som kan bli. Ett tomt ark. Tabula rasa. Resan har alltid varit målet för mig.

Eller så är det så enkelt att mina sinnen inte klarar mer? Det står hur som helst helt klart för mig att allt alltid är vackrare när man precis har anlänt. När man sitter på en ensam stol och betraktar ytorna. De vackra golven, väggarnas ytskikt, ljuset som tränger sig in där någon bestämt att det får lov. Samtidigt som flyttkartongerna rastlöst frustar i hallen redo att, likt galopphästar, vältra sig in för att tränga på med ett helt liv. Av saker…