…var det ju det där med mackan…
Mamma var inte speciellt intresserad av matlagning. Eller av oss. Hon var, om sanningen skall fram, mest intresserad av sig själv och eftersom hon var morgontrött och enligt egen utsago behövde sova ut så fick vi fixa frukosten själva. Och vad blir det då när två ungar skall fixa frukosten själva? Jo, mackor.
När vi kom hem från skolan fanns det, som ni säkert förstår, ingen lagad mat färdig. Varken på spisen, i kylskåpet eller i frysen eftersom mammas jobb och projekt (något vi aldrig var) hade tagit all hennes tid. Så vad blev det då. Jo, mackor.
Trots mammas svaga matintresse så fanns det alltid massor med delikatesser att välja på i kylen och alltid något gott bröd. Bortsett från just det där med barn så var kvalité hennes ledord och hon köpte alltid det bästa. Mängder av goda ostar, kryddig korvar, olika typer av skinka och eftersom hon själv (också det enligt egen utsago) var vegetarian så fanns det alltid massor av fräscha grönsaker.
Det här gjorde att min bror och jag med tiden förmodligen blev väst-Sveriges bästa och framför allt yngsta kallskänkor. Utan bröd hade vi troligtvis överlevt men vi hade alltid varit betydligt hungrigare. Det är ett som är säkert. Och frågan är om jag hade överlevt den fattiga studietiden, eller alla år av skidluffande där alla pengar gick till liftkort och vin, utan bröd. Jag är tveksam.
Så som ni förstår så finns bröd liksom i mitt dna. Det skulle därför vara omöjligt för mig att hoppa över bröd. Idag finns det dessutom så oerhört mycket goda och spännande brödsorter att välja på. Från hela världen. Så vill man och har man dessutom min gedigna mackmakarerfarenhet så lovar jag att ni kan få till en hel och riktigt läcker måltid mellan två skivor bröd. Without all doubts.
Fotnot: Vi hade en fantastisk uppväxt…min bror och jag. Men vi fick klara oss själva. Och kanske ärvde jag mitt svaga intresse för barn från min mor. Det som skiljer oss åt är att jag i alla fall hade den goda smaken att inte skaffa några. För med det som så många kallar meningen med livet följer också ett ansvar. Det finns det allt för många som missar…