Förmodligen den enda högtid som jag verkligen uppskattar. Det finns något befriande opretentiöst med midsommar. Det räcker med ett plankbord och bänkar. Folk nöjer sig med lite potatis och gräddig fil. Även den mest skitnödige kan tänka sig att hoppa omkring i en jutesäck och den vackraste buketten är plockad direkt ur kohagen.
Så fort vi kan flytta ut under bar himmel så sjunker axlarna. Kanske är det det som gör att umgänge är så mycket enklare söder över. Så mycket mer otvunget…
Livet på Betan... 