Jag har givit mig tid att reflektera. Jag har skrivit, läst och tänkt. Det har varit en livsnödvändig process. Utan den så hade jag inte överlevt. Med brutal uppriktighet har jag sett på mitt liv och på mig själv och insett att först när man vågar se det smärtsamma i vitögat så kommer lättnaden…
