En buddhistisk devis är att vara god även när ingen ser. Den som är god behöver aldrig reflektera över detta. Det bara finns där. Ni vet när man anstränger sig lite extra för någon utan att den får veta det. När man gör det lättare för vem det än må vara genom att plocka upp något som är i vägen. För att du kan.
Ni som känner mig vet att jag inte har någon i min familj eller släkt kvar vid liv. I det här livet. Men jag vet att de är med mig. För att inte gå in för djupt på hur jag känner deras närvaro så räcker det med det faktum att jag aldrig känner mig ensam. Och jag är som ni vet nästan alltid själv.
Jag har alltid föreställt mig att de kan se mig som i en film. Och jag vill att de skall gilla det de ser. Att de skall tycka att jag är bra. Det är det viktigaste i mitt liv. För ingen gillar en dålig film. Inget lyfter oss så mycket som en bra…
Livet på Betan... 