Alltså, jag tycker människor beter sig jättemärkligt. Det känns som att alla bra värden sakta faidar iväg i någon slags tunn och grund fiktion. Att internet och sociala medier är en av orsakerna behöver man inte vara överdrivet receptiv för att förstå. Och jag tror att det kommer att bli enormt svårt att hantera symtomen i en förlängning. Det ser ut att bli ett klassisk bita sig själv i svansen scenario.

Som att få en riktigt stor och god tårta. Lyckan är total, smakupplevelsen en dröm och sockerruschen värsta uppåttjacket. Men sen. Magen säger ifrån och du börjar må illa. Hjärtat går i 170 och du ångrar plötsligt din entusiasm och din totala brist på karaktär. Och du tänker…aldrig mer tårta.

Jag är ingen Krösa-Maja men när vi inte längre behöver se varandra i ögonen så känns det som om allting faller. Du kan vara världen fegaste skit och ändå få ynnesten av att nå ut till tusentals med dina åsikter. Jovisst, det är väl fantastiskt om sociala medier kan vara ett medel att störta förtryckar-regimer och diktatorer med men någon måste finnas där och plocka upp skärvorna när det väl kollapsar. Annars blir det som ett tv-spel. Anarki är ju knappast något framsteg.

Det finns till exempel anledning att reflektera över läget i det land som lider av den mest utdragna konflikten i relation till den arabiska våren. Syrien. Det som initierades som ett folkligt uppror, där Facebook och Twitter spelade en avgörande roll, har transformerats till ett regelrätt inbördeskrig med en allt mer radikaliserad motståndsrörelse som på sina håll infiltrerats av fundamentalistiska krafter. Vi kan väl vara överens om att denna utveckling är djupt olycklig och att lidandet för den syriska befolkningen varit enorm…